Sex procent fixar sexundervisning

Det sitter en fjortis i mitt kök och beklagar sig över att hon missat dagens biologilektion. Just den dagen när det var dags att trä på kondomer på provrör lyckades hon pricka in ett tandläkarbesök.

- Jaaa du, säger jag, hur ska du nu klara dig i livet?

Hon rodnar. Det var ju inte så hon menade. Det är klart att hon vet hur…
Jag tänker tillbaka på min egen bristfälliga undervisning i ämnet. Försöker minnas. Inte fick vi trä på några kondomer på provrör? Men jag minns att läraren visade upp ett pessar, kanske också en kondom? Jag minns också att det syntes på honom att han inte var bekväm med uppgiften. Och jag minns att nästan alla hade alla rätt på provet den gången.

Att min gamla biologilärare inte hade någon egentlig kunskap kring hur han skulle hantera ämnet är kanske inte så konstigt. Det var ju så länge sen. Långt innan man pratade känslor i skolan och det var helt okej att säga att man var homosexuell. På den tiden när alla tjejer fick gå i grupp till vårdcentralen och en sjuksköterska spände ögonen i en och sa "Håll på er tjejer! Åtminstone tills ni är ett par och tjugo!". Ja, det är faktisk sant. Hur skämmigt måste det inte ha varit att stå där och lyssna på detta om man själv blivit av med oskulden för länge sedan? Flera av mina klasskamrater hade pojkvänner i tjugoårsåldern.

Vad som är värre är att lärarna i dag inte heller har någon koll. Enligt RFSU uppfattar endast 6 procent av dagens lärare att de har fått relevant utbildning för att kunna hantera sexualundervisning. Mot bakgrund av det utrymme sex och kärlek tar i unga människors vardag och mot bakgrund av den ökning som sker av klamydia, hiv och oönskade graviditeter är det en skrämmande siffra. Så gott som samtliga lärare lär komma i kontakt med frågan många gånger under sin yrkesverksamhet, inte bara de som direkt undervisar i ämnet. Sexualkunskap berör ju alla områden, samhälle, jämställdhet, folkhälsa, diskriminering, mångfald, integration, socialisering och så vidare.

Snart kommer ett förslag till en ny lärarutbildning. Det minsta man kan göra är att föra in sexualkunskap som en obligatorisk del i lärarutbildningen. Tills dess får fjortisen förlita sig på andra källor än skolan. Det finns det ju gott om. Tyvärr är ju inte alla så värst pedagogiska och sunda...

Tråkburk

Måndagar är dokumentärafton på tv. SVT frossar i verklighetsskildringar på löpande band, alla på temat våld i varierande olustighetsgrad. Så jag sätter mitt hopp till TV4 istället och möts av ”Bonde söker fru”. Visst, inga direkta våldsamheter där, fast lite olustigt är det allt ändå. Och för den delen tror jag nog att deltagarna i detta ”verklighetstrogna” program måste använda ett visst mått av självvåld för att så brutalt tvinga sig själva att hitta sitt ”livs kärlek” på vadå, fyra veckor? Och där tog alternativen slut. Ni förstår, ettan, tvåan och fyran är allt jag har i min tjocka gamla dumburk. Jag är en av de få som valt att inte kunna välja.

Så vad går jag då miste om? Well, på måndagar, inte mycket… Kanal5 visar ”Livet på en pinne” om en man som lider av en mystisk hudsjukdom och kallas Trädmannen. TV4+ visar ”Mannen som talar med hundar” och grannkanalen TV4 Fakta den besläktade höjdaren ”Fyrbenta snutar”. Jag är i och för sig LITE frustrerad över att inte kunna njuta av ”Teknikens värld - allt om bilen” på TV8, men lär mig sakta att leva med denna oerhörda förlust.

Jag undrar ändå stilla, varför just måndagar? Är det inte tillräckligt straff att helgen och vilan är till ända? Räcker det inte med att jobb-mejlen är tjock med sådant som egentligen skulle vara klart senast förra fredagen? Och så kan man inte ens få se ett GAMMALT avsnitt av ”House” på tv när man kommer hem om kvällen! Jag vill absolut inte verka gnällig, men det är ju så man känner för att SLÅ NÅGON!!!

Linda H

trygghetskrisen drabbar barnen

I Uppsala måste grundskolan minska sina lokalkostnader med 15 miljoner kronor och det resulterar i att 1500 elevplatser måste bort. I Hallstahammar sägs personal upp inom förskolan på grund av otillräcklig ekonomi. Och i Norberg ska 15 tjänster bort från skolorna. Jag kan fortsätta så här med rapporter från hela landet, med neddragningar på våra barns skolor och deras trygghet.

Idag får fler människor pengar i plånboken på grund av sänkt inkomstskatt samtidigt som skolor läggs ner, folk varslas, sjuka står utan ersättning och den arbetslöse blir utförsäkrad för han får inget jobb. När det blir trygghetskris och det naggas på den gemensamma välfärden så drabbas även barnen. De får längre färdvägar till skolan, större klasser, färre förskolelärare och är du ett barn med sjukskrivna föräldrar så står du helt plötsligt utanför välfärden den dagen föräldern blir utförsäkrad.

Det är inte bara en finanskris ute i världen. Det är en trygghetskris.Här.Hemma i Sverige. Och många barn drabbas. När ska vi göra något åt det innan det är försent?

Karin Berg

Läs även andra bloggares åsikter om välfärd, skolor, barn, förskolan, borgerliga regeringen

intressant?

Hur präglar orättvisor våra barn?

Min mamma brukar säga att det var när hon gick på internatskola och fick se vilka orättvisor de katolska nunnorna gjorde mellan de betalande flickorna och de icke betalande flickorna som hon blev medveten om orättvisorna och bestämde sig för att bekämpa dem.

Under den här veckan har min 3-åring regerat starkt på att vissa barn inte fått åka pulka på dagis. Anledning: de äger ingen hjälm! Varje dag har han kommit hem och berättat om vilka barn som fått stå vid sidan av pulkabacken för att de inte haft hjälm. Han tycker synd om dem och jag har fått förklara för honom vad solidaritet är och att han bör låna ut sin hjälm för att alla barnens ska kunna ha roligt när de leker i snön.

Alla småbarnsföräldrar har inte råd att efter att ha inhandlat dyra vinterkläder till barnen, dessutom köpa in hjälm för ett par hundra. Vad som upprör mig är att dagis inte tillhandahåller sådant själva. Man köper in pulkor, men inte hjälmar…

För mig är barns säkerhet lika viktig som för dig, därför kan jag inte förstå varför man inte har både och på ett dagis. När jag gick på dagis så fanns där hjälmar att låna och vi kunde alla åka pulka och skridskor på vintrarna. Men så var nog hela samhället med solidariskt. Detta var ju innan sköt-dig-själv-mentaliteten härjade i vårt land. I dag är det uppenbarligen helt okej att en del barn får stå vid sidan av och titta på, medan de barn vars föräldrar har råd med hjälm åker pulka.

Kära dagispersonal, skyll inte på att vi indoktrinerar våra barn när de redan som treåringar behöver se de orättvisorna ni tvingar våra dem att acceptera. Hemma hos oss har solidaritet varit temat kring matbordet den senaste veckan och jag hoppas att mitt barn får lära sig empati och solidaritet av att se de orättvisorna som deras kamrater är med om.

Läs även andra bloggares åsikter om solidaritet, förskolan, barn, orättvisor

intressant?

Barnen i Gaza blir utrotade!

Det pågår krisgsförbrytelser i Gaza. Barn mördas, Israel bombar FN byggnader där tusentals sökt skydd. När ska vansinnet sluta?

Titta på de hemska bilderna, bli förbannade och tänk på de barn som är födda på fel landremsa. De blir dödade. Och vad gör vi åt det?

Man kan göra mer. Krig har stoppats förr och det här kriget bryter mot allt men ingen gör något.
Varför?

Läs även andra bloggares åsikter om gaza, barn, folkmord

intressant?

Skrivet av Karin Berg

Astrid Lindgrens Pippi toppar utlåningslistan

Astrid Lindgrens Pippi Långstrump toppar listan av de mest utlånade böckerna på stadsbiblioteken. Och det är inte förvånande.

Min äldsta son älskade Pippi när han var liten. Han ville vara Pippi. Och jag förstår det, hon kan ju göra allt hon vill, och dessutom är hon världens starkaste tjej. Pippi är också snäll mot alla, även de dumma.Hon hon har en väska full med guldmynt och kan köpa allt godis hon vill.

Min dotter föredrar Lotta på bråkmakargatan. " för hon kan allt hon vill, mamma" Och hon har rätt. Lotta är en envis liten unge som inte ger sig i första taget. Och hon KAN cykla, så det så!

Min yngsta son som är 2,5 år älskar också Pippi. Vi har lånat en film när hon är på Tivoli och den går varm i DVD;n. "Pippi" säger lilleman och vill också ha flätor i håret som hon. Och en apa. Och en häst. Och baka pepparkakor på golvet.

Jag förstår att Astrid Lindgren är populär hos barnen och så även hennes figurer. De ger våra barn självfötroende och styrka. Berättelserna om Pippi, Emil, Lotta, Peter och Petra, Karlsson på Taket, Mio min Mio och alla andra älskade berättelser leker med barnens fantasi som är oändlig. Kan Pippi så kan väll jag. Och Lotta hon kan hon, då kan jag också. Astrid gav barnen legitimitet att få vara barn. Inte små minivuxna. Astrid tog även tag i ämnen som döden i Bröderna Lejonhjärta. På en del sjuhus, där döden är närvarande, läser man bröderna Lejonhjärta för de inlagda barnen. Det ger hopp att tro att bortom nu finns Nangijala. Boken handlar ju inte bara om döden utan även om tro, hopp och syskonkärlek. Och är du en ensam liten kille så kanske Karlsson på taket dyker upp, och har man tur så kanske man kan få en kompis som Jum-Jum och det visar sig att man är en prins istället för en ensam liten kille som ingen riktigt ser.

Och att läsa Pippi för sitt barn, eller att sitta bredvid lilleman och titta på när Pippi går på tivoli är som att äta ett jag vill inte bliva stur piller. Varjegång.

Konsten att uppfostra barn frikopplat från genustänket

Jag står i kön på Ikea. All julhets och mellandagsrea är över och parkeringsplatsen var så gott som tom men lik förbannat tar det en evighet att komma fram till de två öppna kassorna. Bakom mig står en mamma, gissningsvis i tjugofemårsåldern, med två små barn. Först lyssnar jag bara lite halvhjärtat till deras konversation. Den består mest av "spring inte iväg nu, Ville" och "sitt kvar på vagnen nu, Vilma". Barnen är max två och tre år gamla.

Men så har kön sniglat sig fram till en stor korg med gosedjur som vinner barnens uppmärksamhet. De kostar fem kronor styck och mamman säger att de kan få varsitt. Först vänder hon sig till flickan.
- Vill du ha ett sånt här djur, Vilma?
Vilma nickar, tveksamt.
- Vill du ha den här fina rosa flodhästen?
Ingen reaktion från flickan. Mammans hand gräver sig ned i korgen och fiskar upp en rosa flodhäst som hon sträcker till flickan. Jag tänker att det är det fulaste gosedjuret i korgen. De andra djuren är prickiga och färgstarka, gröna, gula, röda och blå. Flodhästen är blekt ljusrosa. Men flickan greppar den och börjar vifta lite med den, om än lite oengagerat. Nu vänder sig mamman till pojken.
- Ville, vill du också ha ett gosedjur? Ska du komma hit och välja ett?
Pojken spatserar fram och börjar gräva runt bland djuren. Han vrider och vänder på ett par olika och när mamman uppmanar honom att välja ETT djur får han uppenbara problem. Han vill ha både det gula lejonet och den blå elefanten, men fastnar så småningom ändå för elefanten och mamman är nöjd. Men nu har flickan hoppat ned från vagnen och slängt sin flodhäst på golvet. Hon vill också känna på de andra djuren i korgen. Hon sträcker sig men når inte riktigt, riktigt upp till kanten. Mamman blir irriterad:
- Men Vilma! Du har ju fått en fin rosa flodhäst. Det räcker väl. Hämta upp den från golvet i stället och sätt dig igen.
Vilma låter handen stryka sakta och längtansfullt utmed korgens plastskiva. Därinne finns alla färgglada möjligheter. Sedan går hon tillbaka till vagnen och sätter sig. Hon kryper in i sin stora täckjacka (gissa vilken färg den har?). Den rosa flodhästen ligger kvar på golvet, men mamman ser till att plocka upp den och lägger den på vagnen.

Jag känner att jag blir arg. Varför fick pojken välja? Varför fick han känna på de olika materialen, jämföra olika färger och fatta ett eget beslut? Varför fick flickan så mycket mer begränsade möjligheter? Varför prackas hon på en fult blekrosa flodhäst när hon uppenbarligen längtar efter något annat?

Jag funderar över om jag kan säga något till mamman utan att göra henne irriterad. Typ något i stil med "ursäkta men jag har just läsat Elvin-Nowak/Thomssons bok Att göra kön och jag tänkte bara på en grej du gjorde nyss..." Helt ödmjukt. Bara så att hon ska förstå vad hon omedvetet bidrar till.

Just då öppnas en ny kassa bredvid och mamman samlar tacksamt ihop sin telningar och går dit. Det är försent. Och det skulle antagligen ändå inte ha fungerat. Säkert har jag själv gjort liknande "misstag" utan att reflektera gentemot mina egna barn. För hur sjutton bryter man sig loss från den struktur som präglar hela vår omvärld och uppfostrar sina barn jämställt, utan ständiga kopplingar till genus? Någon som har några tips? Hör av er!

Läs även andra bloggares åsikter om barn, genus, uppfostran, familj

pingat på intressant

Kriget i Gaza är en skam

Idag pågår det demonstrationer över hela världen mot kriget i Gaza. Bättre sent än aldrig skulle man kunna säga när förtrycket mot det Palestinska folket i Gaza har pågått längre än Israels invasion. Tänk att det ska behöva bli ett krig där oskyldiga barn mördas innan man öppnar ögonen. Konflikten har pågått längre än så och Israel är själva till stor del skyldiga till Hamas herravälde i Gaza. I åratal har folket trängts ihop på en plätt mindre än Öland. Runt 1,6 miljoner människor bor på den plätten. Instängda och avskärmade från nödvändigheter, jobb och ett drägligt liv. Då har Hamas haft något att gro i, de har grott i folks ilska och hopplöshet, i brist på mat, vård och kläder . Hamas fungerar som Maffian, om ni stöttar oss så ser vi till att ni får det ni behöver för att överleva. För ingen annan har varit där och stöttat dem.

Nu när över 250 barn har mördats för att deras föräldrar har stöttat Hamas, då öppnar vi våra ögon som har varit halvt slutna innan. Och jag hoppas att vi fortsätter hålla dem öppna och att vi sträcker ut vår hand till det Palestinska folket som är i stort behov av hjälp från oss utifrån.

Läs även andra bloggares åsikter om Gaza, barn, mellanöstern, demonstrationer, krig, Israel

Flest vräkta barn i Stockholm

Två barn vräks från sitt hem - varje dag. Det är sorgligt och bedrövligt att något barn ö v e r h u v u d t a g e t vräks från sitt hem. Och det är ett misslyckande för hela samhället.

Många barn har föräldrar som lever på bidrag. Tyvärr så lever många familjer under sådana pressade ekonomiska förhållanden att de vräks och det kan bero på många olika saker. Många har inte ens den uppfattningen om pengar och om hur det fungerar så de betalar inte hyran i första hand utan kanske någonting annat istället. Och det slutar i tragedi - om man har barn- för barnen har ingen del i att pengarna inte räcker till hyra. Det ligger på den vuxne.

Barnombudsmannen Fredrik Malmberg säger i Metro att situationen med all sannolikhet kommer att förvärras 2009 när arbetslösheten väntas öka till följd av lågkonjunkturen. Barnen blir lidande när föräldrarna mister jobbet och de mister inte bara föräldrar som mår bra och får föräldrar som mår psykiskt dåligt. De mister även sin trygghet - hemmet. Det är ett sorgligt faktum att fler och fler hamnar utanför vår välfärd - skyddsnätet - när den borgerliga regeringen sätter tuffare regler på a-kassa och sjukförsäkringen. De som drabbas hårdast är barnen.

Kenneth Johansson (c) ordförande i riksdagens socialutskott, vill se större möjligheter att se bidragen betalas direkt till hyresvärden. Jag tycker delvis att det är ett bra förslag men att det behövs arbetas på mer för att säkra att hyresvärden inte fuskar med tillskottet och att hyresvärden håller hyran i ett dräglig nivå. Hyrorna skenar också i höjden och är en del av problemet att många inte har råd att betala hyran. Och det är inte meningen att om du har två barn, ensamstående och arbetslös ska behöva tränga in dig i en etta för att det är det enda du har råd med, om det nu finns små lägenheter, vilket det också är brist på.

Bostadspolitiken är svår och snårig och har varit uppe på tapeten år ut och år in. I storstäderna så höjs hyrorna på grund av att fler och fler flyttar in och behöver lägenheter och många är beredda att betala vad som helst för att bo inne i stan. Det kallas marknadshyror. Inne i de tjusigare områdena så vill man ju inte ha vem som helst som granne och det stoppar man, finurligt nog, med höjda hyror eller utförsäljning av hyresrätterna. Alla har inte råd att köpa sitt boende och bor du i en hyresrätt som ska ombildas till en bostadsrätt och har redan innan svårt ekonomiskt så får du såklart inga lån för att köpa lägenheten. Du är då beroende av dina grannar som har köpt sina lägenheter och bildat bostadsrättsförening. De är din nya hyresvärd.

Kennet Johansson (c), ordförande i riksdagens socialutskott säger vidare att det är just för barnens bästa som de vill se över styrningen av bidragen, så att de möjligtvis kan gå till hyresvärden. Jag tycker att det är dubbelbottnat när han pratar om barnens bästa för han sitter ju i en regeringen som inte har haft en tanke på de barn som lever i utsatta familjer med arbetslösa eller sjukskrivna föräldrar.

Läs även andra bloggares åsikter om arbetslös, sjukskriven, vräkt, bidrag, bostadspolitik, regeringen, barn

pingat på intressant

Karin Berg

Israel vs Gaza

Israel ger sig på barn och kvinnor urskillingslöst och det är katastrof i Gaza.Den stora, starka vapen nationen mot den lilla. Det är fruktansvärt och det borde inte ske men det sker med omvärldens goda minne och tysta stöd. Krig och mördande kan aldrig vara rätt för någon. Israels markoffensiv är ställd mot Hamas men Israelernas hat riktas även mot barn och kvinnor. Och när blev barn så pass farliga att man måste utsätta dem för detta fruktansvärda och chockartade som ett krig innebär? När blev vi i omvärlden så rädda för dessa barn att vi godkänner det som händer nu? Det är så bedrövligt det som händer och jag gråter inombords när jag ser bilderna på de skräckslagna barnen. Och när ska vår borgerliga regering fördömma markinvasionen?

Torsten Kälvemark har skrivit en artikel i Aftonbladet som jag tycker är läsvärd och tänkvärd.

Läs även andra bloggares åsikter om Palestina, Mellanöstern, barn, Gaza, Israel, krig