Vård av sjukt barn hemma eller på dagis?

Jag har tre barn, varav en fortfarande går på dagis. Och den här årstiden är ett rent helvete när det dras hem det ena viruset efter det andra. Men vad ska man göra för att hålla alla smittor i schack? I artikeln så säger en läkare att man bör hålla barnen hemma så länge som möjligt och en annan läkare säger att barnen kan gå på dagis så länge de orkar vara med på aktiviteterna.

I Japan så har de tydligen hårdare regler för när man kan ta tillbaka barnen på dagis och hur de handskas med förkylda småbarn på sjukhus. Där behöver du inte ens vara hemma med sjukt barn eftersom dagisen har egna sjukavdelningar. Japans modell tycker jag inte är något att sträva efter men däremot så är nog sunt förnuft något att sträva efter.

Förra året så hängde en lapp på anslagstavlan på min sons dagis och där bad lärararna om att vi skulle hålla våra sjuka barn hemma. Det här är en sjukförvaring,skrev de och de har rätt. Den här lappen kom upp efter en lång period av sjukdomar som gick runt, runt på avdelningen plus att det var en periodvis hög arbetsbelastning för lärarna eftersom även de blir ju sjuka. En del föräldrar hämtar inte ens barnen tidigare när dagispersonalen ringer under dagen och säger att barnet har blivit sjukt.

Jag och min man håller oftast våra barn hemma en extra dag efter att de känns friskare eftersom vi tycker att barnen bör vila upp sig efter sjukdomen. Jag kan inte alls förstå varför man lämnar sina sjuka barn på förskolan. Dessutom så kan man ju utgå från sig själv. För hur kul är det att åka till jobbet med feber och så mycket snor i skallen så att huvudet håller på att sprängas? Dessutom har man ingestans att ta vägen och vila upp sig. Och lärarna räcker inte till för att sitta och hålla om just ditt ledsna och sjuka barn.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, vab, förskolan, familj, virus

intressant?

föräldraansvar

Jag har en nära vän, vi kan kalla henne Catrin. Catrin har tre barn i tidiga tonåren, tre barn som hon har tagit hand om på egen hand sen lång tid tillbaka. Livet har gått upp och ner för henne, som för de flesta. Det som skiljer Catrin från andra är att hon ensam, i upp och nedgångar, har fått ta ansvar för barnen. Det har gått bra, för Catrin kan ta vara på sig själv och hon ber inte om hjälp i onödan, hon är typiskt kvinnlig kan man säga. Visst, det har hänt att hon har varit sjukskriven i perioder för utmattning, som är vanligt bland kvinnor i utsatta situationer, men hon har tagit sig i kragen och kommit tillbaka till jobbet. Catrin klarar allt själv för det har hon varit illa tvungen att göra, man måste vara stark när man ensam ansvar för tre barn. Och hon ären superstark stålkvinna till ytan. När barnen var små så läste Catrin på universitetet, hon pendlade en lång väg för att läsa och skötte barn, dagis, läxor och hem så gott det gick, så Catrin har idag en bra utbildning och ett bra jobb. Hon har aldrig varit samhället till last.

Barnen blir större och kommer in i tonåren och med det dyker nya problem upp. Tonårsbarn kostar och de behöver kläder, prylar, fritidsaktiviter som kostar. Catrin jobbar och sliter för att få allt att gå runt. Att ha stora barn är inte billigt, barn vill ha saker och ju äldre de blir ju mer kräver de såklart av sina föräldrar. Idag måste ju var och varannan unge ha datorer för att kunna hänga med i skolan. Det är en stor kostnad bara det. Det ekonomiska lasset har Catrin alltid dragit själv. Hon har aldrig tagit emot ekonomisk hjälp. Under tiden, ju äldre barnen blir, så blir problemen större och jobbigare för alla som har barn i begynnande tonår. Ansvaret blir större, ångesten över att det ska hända barnen någonting när de är ute, alla bråk man går igenom med den begynnande vuxne som börjar ställa krav. Det är tungt för oss alla med barn i den åldern. Det är tungt för man gnags av en oro för den man älskar så mycket, en oro över om de kommer att klara vuxenlivet utan oss och vårt skydd. Men jag delar denna oro med någon och jag tampas inte ensam. Men Catrin och alla de andra ensamma mammorna tampas på egen hand. De är stålkvinnor.

Många ensamma utsatta föräldrar kämpar för sina och sina barns rättigheter. Är du kvinna så får du även stå ut med omgivningens fnysningar om att du nog får skylla dig själv.Och de gånger då många ensamma mammor har klagar så lägger omgivningen skulden på dem eftersom det inte finns en pappa närvarande att belasta med skuld. Men om det blir problem och jobbigt, vilket det kan bli, ska väll även pappan konfronteras eftersom han måste ha en del i det? Eller är det så att samhället är så sjukt konstruerat att vi förväntar oss att många pappor gör så här? att det är normalt? och då rycker vi lite lätt på axlarna och säger - ja men vad hade hon förväntat sig..vi visste att han var så här. Med det som ursäkt så ställer vi inte de krav som skulle behövas.

Mitt inlägg handlar om Catrin men Catrin är flera av mina kvinnliga bekanta och även andra kvinnor som sitter i samma situation, det finns hur många mammor som helst som slåss för sin existens och barnens. Utan någon som helst hjälp. Samhället avskriver sin skuld med att betala ut ett underhållsbidrag, baserat på skattepengar, ett underhållsbidrag som dessutom är alldeles för lågt. Ska det räcka med att du som den föräldern som övergett barnen bara ska kunna betala underhåll och aldrig någonsin behöva ta något annat ansvar? Vari ligger vår skuld? vi som aldrig har ställt kraven? Missförstå mig rätt, jag är för att underhållsbidraget kommer dit det ska trots att pappan inte betalar ur egen ficka. Men var är kraven på pappan? Och när ska kraven ställas på honom?

Det är inte barnen som är problemet, det är synen på mamman och pappan. Idag höjer vi duktiga pappor till skyarna, tar han föräldraledigt så är han en toppenpappa, bloggar om han som barn så är han gulligull och trygg, talar han om barns rättigheter så är han klok och får hålla föredrag.Och får vi tag på en ensamstående pappa som faktiskt går igenom samma saker som en ensamstående mamma, ja då är han helt underbart fantastisk. De vi borde höja till skyarna är dessa ensamstående mammor som kämpar dagligen för sina barn och deras liv, de mammor som slår huvudet i väggen dagligen så fort de står ansikte mot ansikte med överheten som talar om för dem att de nog får skylla sig själva. Och med viktig myndig röst säger - du skulle ha tänkt dig för innan flicka lilla. Vi måste sluta att skuldbelägga mammorna för de val de har gjort. Och sluta lägga skulden på mammorna och barnen för dess existens. Mitt inlägg är en eloge till alla ensamstående föräldrar som kämpar dagarna igenom för att få tillvaron att gå ihop, som oroar sig för sina barn, ekonomin och inte känner sig tillräckliga. Jag beundrar er och till dig Catrin, speciellt, vill jag skriva att du är en av de kvinnor jag beundrar mest i hela världen. Du är fantastisk.

Jag vill tillägga att jag är mycket medveten om att det finns pappor som kämpar för sina rättigheter att få vara pappor på samma basis som mammor. Att bli tagna på allvar, att bli pappa direkt till sitt barn utan att behöva gifta sig, att vårdnadstvister faktiskt oftast är till fördel för kvinnan. Men det finns skäl till att det ser ut så här, eller hur? Det fanns nämligen en tid, inte alltför längesedan, då män inte engarerade sig så mycket i barnen. Och systemet är uppbyggt efter det faktum att kvinnor är de som har tagit störst ansvar när det gäller barnen och hemmet. Om vi vill ändra systemet så måste vi även se till att båda föräldrarna tar sitt ansvar och att vi inte ska hålla pappor bakom ryggen för att vi är rädda för en ultrafeministisk diskussion. Det handlar inte om vem som är bäst förälder, det handlar om att barnen har rätt till båda sina föräldrar och att delat ansvar är det bästa. Innan vi diskuterar vuxnas rättigheter bör vi diskutera deras skyldigheter.

Tillägg;

Ur Barnkonventionen

Artikel 3
Barnets bästa ska alltid komma i första rummet.


Läs även andra bloggares åsikter om barn, familj, underhållsbidrag, pappa, mamma, ensamstående, politik

pingat på intressant

Oppositionen ense i familjepolitiken

Josefin brink (v), Nalin Pekgul (s) och Esbelle Dingizian (mp) vill se en ny föräldraförsäkring som innebär ett ökat ansvar för barnen. Och de vill även ha dygnet runt dagis.

Att ha nattöppna förskolor och även öppna förskolor på helgerna med en innehållsrik kvalitativ verksamhet för barnen borde vara självklart, precis som på dagtid. Alla människor lever inte i tvåsamhet och alla jobbar inte på kontor 8-17. Idag får många ensamstående som till exempel jobbar i butik lämna barnen till anhöriga eller vänner. Jag har skrivit innan om moderaternas förslag till fem veckors semester för alla förskolebarn. Precis som de skriver i Newsmill artikeln så tror jag att det bara är ett förslag för att utarma förskolan i dess nuvarande form. Och man ska passa sig när moderaterna tar fart och lägger all skuld på föräldrarna och får det att låta som alla missbrukar förkolan för sitt eget syfte, och lämnar ungarna där för att gå ut och leva loppan.

Vi vet ju sen innan att socialförsäkringsministern har fört in ett intyg som förkolelärararna måste skriva under för att det enligt moderaternas beräkningar är så många föräldrar som missbrukar vård av sjukt barn och tar ledigt själva, men lämnar ungarna på dagis. Nu vet vi ju att att det var taget ur luften och inte alls något som missbrukades så pass kraftig att det var ett stort samhälls problem. Det är bara ett sätt för moderaterna att sätta förskolereformen på tapeten och dess vara eller icke vara.

När det gäller föräldraförsäkringen så har jag aldrig riktigt varit överens, ens med mitt eget parti (s), om ordvalet när de ska kommunicera anledningen till att dela den rakt av mellan mamma och pappa. En kvoterad föräldraförsäkring är inte hela lösningen till att pappor ska ta mer ansvar eller känna mer ansvar, en kvoterad föräldraförsäkring kan var en del på vägen till ett mer jämställt föräldraskap, men inte hela vägen fram.Det handlar också om samhällets syn på föräldraskap och jämställdhet ute på arbetsmarknanden. Högre löner för kvinnor och inom kvinnodominerande yrken är en viktig väg till en mer jämställt föräldraskap. Och här borde facket få en större roll att jobba arbetsgivarens syn på kvinnor kontra män och lönesättningar. Har man hus, bil och barn såär det oftast den med lägst lön som väljer att vara hemma längst. Och det tenderar till att bli kvinnan i hushållet.

Jag tror på en tredelad föräldraförsäkring på 9 månader till den ena föräldern, 9 månader till den andra och 9 månader som man fördelar hur man vill. Och även att tänka på är att höja från 8 år till 15 år för barnet att kunna uppbära föräldradagar då kan man som förälder kan använda dagarna även när barnen bli äldre och behöver till exempel med stöd med sitt skolarbete. Det vi behöver är mer tid med barnen och jag tror även att pappor har en större benägenhet att ta ledigt med barnen när de är äldre. Och varför ska de inte kunna göra det? barn behöver inte bara tid med sina föräldrar när de är mellan 0-2 år, oftast så behöver de mer tid och mer uppmärksamhet när de blir äldre och mer benägna till att ställa krav på föräldrarna. Jag vill att man ser över hela föräldraförsäkringen utifrån ett delat föräldraskap och även hur vi ska kunna använda föräldraförsäkringen så att man har mer tid med barnen under hela deras grundskoleperiod.

Läs även andra bloggares åsikter om kvoterad föräldraförsäkring, förskola, nattis, barn, politik, oppositionen

pingat på intressant.se

Bra mamma/ dålig mamma

En kollega kom in för ett par dagar sedan och frågade hur man gör en polisbiltårta. Jag har ju gjort en biltårta till Tweety när han fyllde två så jag förklarade gärna.

Efter 3 minuters förklaring var hon otålig och svarade, "näe det får bli tårta från kondiset, du kan få vilken mamma som helst att känna sig som en dålig mamma." Det var verkligen inte min mening, faktum är att jag är så långt ifrån en bullmamma man kan komma, jag klarar inte ens av att baka en sockerkaka (sådant får min man göra) för jag är alltid orolig att jag ska ha glömt någon viktig ingrediens. Jag lärde mig göra tårtor när Tweety kom och jag ville så gärna att han skulle slippa skämmas över att jag inte hade råd att handla vackra tårtor på kondiset.

Jag återupptog även mitt syintresse för att jag inte hade råd men dyra kvalitetskläder. Penningbrist och barn har varit det som fått min kreativa sida att blomma, men jag är inte bäst och jag vill inte att någon känner att jag gör detta för att vara nummer ett mamman för det är jag inte. Jag är bara en mamma med många idéer och som vill ge mitt barn det bästa och jag har inte råd alla gångerna. Som nu till helgen ska Tweety på kalas och jag har inte råd med dyra presenter så jag har syr en klänning till flickan så kan vi köpa något billigare. För tyg, tråd och symaskin har jag. Detta räddade min mormors mor när hon från att ha varit mycket rik hemmafru blev utfattig änka och detta räddar även mig nästan 100 år senare.

Om det inte var för att det är så krångligt skulle jag startat ett litet företag och haft detta som extrainkomst, men jag har inte tid med bokföring och annat pappersarbete, så för tillfället har jag en liten hobbyverksamhet och säljer om någon vill köpa ett enstaka plagg. Man sparar kvitton på sina utgifter och kvittar det mot inkomster, det blir lättare och vitt.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, jul, socialdemokraterna, familj

mysfredag

Det är fredag och det är en viktig dag i vår familj, en helig kväll. Vi ska familjemysa. Äta gott, sitta och prata..och bara mysa. I en tid som denna när konjunkturen går upp och ner, alla är lite oroliga. Tiden brister och man försöker finnas överallt hela tiden. I den här tiden så blir familjen viktigt, och vännerna.

För oss har alltid fredags kvällen varit helg. Inga vänner, inga möten, ingen träning, ingen utekväll. Utan en kväll med familjen. Heligt. Och en massa popcorn.

Karin Berg

Läs även andra bloggares åsikter om barn, familj

Hur blir julen när man blir av med jobbet?

Förra gången det var kris, på 90-talet, så blev både jag och min man av med jobbet. Vi hade just fått vårt första barn, hade en bostadsrätt i Åkersberga och en halvskruttig bil. Vi sålde bilen, att sälja lägenheten var ingen idé eftersom den var fullt belånad och hade gått ner i värde på grund av krisen. Räntan låg som högst på 15%. Vi vände varenda krona, åkte inte på semester utan åkte hem till mina föräldrar i Dalarna istället. Alla barnkläder köpte jag på second hand och för mig och mannen så köptes det bara kläder i yttersta nödfall. Så här var det i flera år men vi klarade oss helskinnade dock med en kvarvarande rädsla om att detta kan hända igen.

Och nu händer det igen med en finanskris som slår hål på familjers ekononmi, räntan höjs, varslen ökar och många får söka socialbidrag.Jag och maken har våra arbeten kvar och det är vi glada för. Vår månadskostnad har däremot ökat med 3000 kronor i månaden på grund av ökade räntor, ökade matpriser och höjd hyra. Och det känns. Det är snart jul och vi försöker förklara för våra barn att i år kan ni önska er varsin bra julklapp som vi kan köpa men så mycket mer än det blir det inte. Oron finns där hela tiden, oron att mattan under fötternas ska dras bort och att vi ska stå där igen utan jobb, utan pengar och den här gången blir fallet så mycket högre eftersom vi har stora lån, bil och två hus. Och har högre levnadsstandard än förra gången.

Jag har lärt mig att ingenting vara för evigt och det gäller även en god ekonomi. Jag kommer från fattiga förhållanden och har alltid varit rädd för att mina barn ska ha det likadant som jag hade det när jag var liten. Mina föräldrar hade det ganska knapert när jag var barn men det gick runt ändå. Det de drog ner på semestrar som kostade och dyra kläder. Vi åkte ofta runt bland släktingar och ärvde kläder av kompisar. Idag har mina föräldrar det bra med villa och god ekonomi men det har varit ett hårt arbete för dem att nå dit där de är idag. Själv så har jag skulder upp till öronen som många barnfamiljer i min generation har, allt för att få en vettig livskvalité för sig själv och barnen.Jag känner verkligen för de som är drabbade och förstår vilket jävla elände de går igenom. Ingen ska vara för säker idag när det är skakigt i världsekonomin. Vi kommer alla att bli drabbade på det ena eller andra sättet.

Nu gäller det för vår regering att se allvaret i vad som håller på att hända just nu. Ingen vet hur långt ekonomin kan dyka. Och om den rätar upp sig igen. Och jag tycker att den borgerliga regeringen tar alldeles för lätt på det som händer nu med massuppsägningar och varsel. I kölvattnet av finanskrisen så söndras många familjer som innan levde på gränsen men nu håller på att gå under. Hur blir deras jul?

Läs även andra bloggares åsikter om barn, jul, finanskris, massarbetslöshet

Pingat på intressant.se

En vanlig onsdag...

07:12 redan på jobbet för att försöka hinna hem lite tidigare, det vill säga innan trafikrusningen börjar.

Tweety vaknade när jag skulle gå och det blev hysteriskt gråt. Hur ska man kunna åka i lugn och ro när ens son är alldeles olycklig? Jag lovar att jag kommer att komma hem tidigt och leka med honom, men jag vet att när jag väl är kommit hem så är all min ork slut och jag orkar knappt annat än att ligga på soffan.

Graviditeten och dess medföljande foglossning tar all min kraft och när arbetsdagen är slut är även jag det. Men jag har tur som kan jobba heltid tack vare att bytt ut min sjukskrivning mot resor till och från jobbet, om man bara kunde köpa lite extra mammakrafter på börsen så skulle jag investera.

Läs även andra bloggares åsikter om familj, barn