Jag är på utvecklingssamtal med min nioåring. Allt verkar funka bra för henne i skolan. Skönt. Men så måste jag bara fråga om det där med matten. När jag skulle hjälpa henne med läxan häromsistens hade jag svårt att få till det, hon ställer upp talen så konstigt. Och okej, jag är inget mattesnille. Men treans nivå borde jag väl ändå kunna klara?

Läraren förklarar att de använder sig av mellanled när de räknar. Jag hänger med i förklaringen så långt att jag förstår att de räknar ental för sig och tiotal för sig. Sen tappar hon mig. Jag tycker att deras konstiga uppställning bara fungerar på tal som blir mindre än tio när man adderar dem, men jag vågar inte riktigt invända. Jag får helt enkelt lita på att de vet vad de sysslar med.

Några veckor senare kommer resultatet från den stora TIMSS-undersökningen. Sveriges grundskoleelevers matematikkunskaper jämförs med andra länders elevers. Och svenska elever har tappat. Massor.

På utbildningsutskottets sammanträde kommer företrädare för Skolverket och forskare som medverkat i TIMSS och förklarar varför svenska elever tappar. De säger att det beror på att man sedan början av nittiotalet börjat med ett nytt sätt att räkna i skolorna. Med mellanled. Numera får upp till 30% av eleverna 51-49 till 18. Först räknar de 50-40 och får det till 10. Sen ska de räkna 1-9 men det går ju inte så då tänker de att det måste vara 9-1 som menas och det blir ju 8. Sen lägger de ihop 10 och 8 och får det naturligtvis till 18. Utan mängdlära i bakhuvudet reflekterar de inte heller över orimligheten i att det skulle skilja 18 mellan två tal som ligger så nära varandra.

Läroboksförfattare hävdar att det nya sättet att räkna bygger på barnets spontana tankesätt. Det är så att man baxnar. Nog för att jag är för elevers kreativitet, eget kunskapssökande och kritiskt tänkande i skolan, men det här är bara för mycket. I matematiken finns det faktiskt bara ett svar som är rätt. Och om nya sätt - som bygger på barns spontana tankesätt - att räkna ska funka måste liksom föräldrar och lärare också invigas i barnens spontana tankesätt. Annars tappar man ju föräldrarna som läxhjälp redan i tredje klass. Jag menar, vi tror ju fortfarande att 51-49 är 2.

Läs även andra bloggares åsikter om skola, utbildning, barn, matematik

pingat på intressant.se