Astma och andra faror

Med risk för att uppröra många så tänker jag reagera på dessa ständiga larm vi blivande föräldrar får. Det är som en ständig skräckresa att läsa hur många sätt det skada sina barn och ge dem men för livet och det börjar redan i magen.

Idag skriver Aftonbladet om att det är farligt att förlösas med snitt, snittbarn löper 80% högre risk om de förlöses med snitt, jämfört med vaginalt. Med argumentet ”too posh to push” visar journalisten hur lite hon egentligen vet om förlossningar i Sverige. Nej, faktum är att kejsarsnitt i Sverige inte görs på grund av att man vill, man kan inte ens betala till sig ett snitt. Så till att börja med. I Sverige är vi inte för snobbiga för att krysta, det är däremot sant att man inte längre i lika stor utsträckning tar risken att förlösa barn i säte, en detta beror på riskerna för barnet och mamman. Samtidigt säger läkarna att ”de exakta orsakerna är okända”. Alltså cut the crap! Eller på ren svenska sluta snacka dynga. Varför då skuldbelägga mammor som av någon anledning inte kunnat föda vaginalt?

När Tweety skulle födas skulle man amma, det var livsviktigt att amma annars skulle barnen få astma och det tjatades in i det oändliga om just amning. Barnmorskor var inne och klämde på en bröst, det var som om mina bröst blev en allmänhetens, de tyckte de hade rätt att klämma, dra och trycka upp nyllet på min lilla spädis mot brösten så att han inte kunde andas.

Klagade man så drog de harangen om immunförsvar och att han skulle tappa sugreflexen om man inte kom igång och gav honom en nappflaska.

Hela BB upplevelsen blev ganska traumatisk för min nya familj med en son som gallskrek av hunger, en make som vankade av och an med bebben på armen så jag kunde få vila lite och en desperat mamma som grät, tiggde och bad om att de skulle ge ungen lite mjölkersättning. På tredje dagen efter förlossningen började jag få panikångest så fort jag såg en barnmorska komma med barnet emot mig. Jag kunde inte andas och trodde jag skulle svimma… så misslyckad kände jag mig. Till slut insåg väl även de att detta inte fungerade och erbjöd mig en pump. Pumpen blev min räddning. I nio månader hade jag sällskap av pumpen flera timmar om dagen och Tweety kunde matas av både mig och pappan. Det var inte mig det var fel på, jag hade hur mycket mjölk som helst. Jag sålde till och med 40 liter bröstmjölk till modersmjölkcentralen på SÖS, de var så tacksamma för att få köpa min mjölk och jag för att mitt krossade mammasjälvförtroende bättrades på när jag tänkte på små barn som kunde bli feta och goa av min mjölk, plus att de 100kr/litern som man får (skattefritt) kom lägligt.

Nej, det var inte fel på mitt mjölkande utan kanske bara för stressen kring ammandet.

Vad jag vill säga med det är att alla dessa rön ska man ta med en nypa salt, det är inte i modersmjölken eller snippan moderskapet ligger. Barn kan bli sjuka ändå och vi kan inte skydda dem.

Läs även andra bloggares åsikter om förlossning, kejsarsnitt, barn, amning

Pingat på intressant.se