När klockan går för fort...

...är det svårt att riktigt hänga med.
Upp i ottan, på med paltorna, in med gröten,
ut i morgonenvimlet och dagis och jobbet och stressen.

Därför har jag bestämt mig för att
å det bestämdaste sluta springa efter tunnelbanan,
sluta slita och dra i sonen för att hinna, hinna, hinna.
Varje morgon detta eviga hinna, hinna, hinna.
Och skynda, skynda, skynda.

Imorgon drar jag i bromsen och saktar ner och ler
mot den jag möter...

Läs även andra bloggares åsikter om vardag, barn