En vanlig onsdag...

07:12 redan på jobbet för att försöka hinna hem lite tidigare, det vill säga innan trafikrusningen börjar.

Tweety vaknade när jag skulle gå och det blev hysteriskt gråt. Hur ska man kunna åka i lugn och ro när ens son är alldeles olycklig? Jag lovar att jag kommer att komma hem tidigt och leka med honom, men jag vet att när jag väl är kommit hem så är all min ork slut och jag orkar knappt annat än att ligga på soffan.

Graviditeten och dess medföljande foglossning tar all min kraft och när arbetsdagen är slut är även jag det. Men jag har tur som kan jobba heltid tack vare att bytt ut min sjukskrivning mot resor till och från jobbet, om man bara kunde köpa lite extra mammakrafter på börsen så skulle jag investera.

Läs även andra bloggares åsikter om familj, barn